Utvecklingen av diagnosen ADHD

ADHD är en intellektuell diagnos som ofta drabbar barn. Den kallas också för uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet. Detta tillstånd diagnostiseras ofta hos barn i skolåldern. Men även vuxna kan diagnostiseras med ADHD och uppvisa symptom på ADHD. Förekomsten av ADHD är dubbelt så hög hos pojkar jämfört med hos flickor. Kvinnor som har ADHD löper risk att få en felaktig diagnos. Detta beror på många orsaker som kan innebära att symptomen framställs på olika sätt eller att forskningen inte fokuserar på kvinnor med ADHD.

I den vetenskapliga utvecklingens tidevarv är 25 år ingen lång period. Men det innebär betydande förändringar inom ADHD-området och dessa förändringar ökar vår förståelse för ADHD. För länge sedan kallades ADHD för en hyperkinetisk sjukdom i barndomen. Senare blev det officiellt diagnostiserat som en diagnos. Den här artikeln syftar till att förklara utvecklingen av ADHD som en psykisk störning. Dessutom kommer du att lära känna framstegen inom interventioner om ADHD.

Historik om ADHD

1798

Dr. Alexander tillhörde Skottland och åkte sedan till Ryssland. Han studerade olika neurala sjukdomar. Han var den första som dokumenterade symptom på ADHD som ouppmärksamhetsstörning. Dessutom nämnde han att personer med ADHD har svårt att hålla fokus under en längre tid. Enligt Dr.  Alexander är detta tillstånd medfött och tecken tenderar att minska med åldern. Han diskuterade också hur personer med ADHD blir distraherade av yttre stimuli. 

1902

George Frederic var grundaren av pedologin. År 1902 höll han föreläsningar om ”Atypisk fysiologi hos barn”. Han undersökte ouppmärksamma beteenden bland barn. George noterade att barn var aggressiva och hade svårt att följa instruktioner. Dessutom kunde de inte lära sig effekterna av sina beteenden. Sir George konstaterade att dessa egenskaper hos barn inte orsakades av yttre faktorer. De har dock dessa egenskaper i generna. 

1968

År 1968 publicerade psykiatrin en manual för psykiska sjukdomar. Manualen fick namnet DSM-II. I den manualen fanns ett tillstånd som kallades hyperkinetisk störning. Tillståndet identifierades genom ouppmärksamhet och distraherbarhet. Dessutom fanns det tecken på hyperaktivitet och rastlöshet. Oavsett namnet ”Hyperkinetic” visste vårdpersonalen att alla barn som hade detta tillstånd inte hade tecken på hyperaktivitet. 

1980

År 1980 reviderades manualen och publicerades på nytt som DSM-III. I den reviderade manualen introducerades ADHD för första gången med eller utan tecken på hyperaktivitet. Kriterierna för störningen anger att dessa symptom endast kan förekomma hos barn. Dessutom påverkas inte vuxna av det.1987 publicerades en ändrad version av DSM-III. I den nämns de tydliga drag som är kopplade till ADHD.

1990

Under senare delen av 90-talet ökade antalet diagnostiseringar av ADHD markant. Den tydliga sjukdomsbilden gör det möjligt för vårdpersonalen att ställa korrekta diagnoser. Dessutom har medvetenheten om symptomen också ökat. Samtidigt som medvetenheten ökade uppstod panik på grund av att media påstod att diagnosen inte fanns på riktigt. Denna situation ledde till att barn med ADHD blev stigmatiserade. Dessutom började folk skylla diagnosen på dåligt föräldraskap. 

2000

År 2000 publicerades ytterligare en revidering av DSM. Den omfattar olika typer av ADHD. I de äldre utgåvorna nämns endast tecken på ADHD. I denna DSM-IV klassificeras dock ADHD i tre typer, bland annat:

• Övervägande impulsiv ADHD
• Övervägande ouppmärksamhet ADHD
• Kombinerad ADHD

2008

År 2008 diagnostiserades ADHD för första gången hos vuxna. Kriterierna för diagnosen är fortfarande desamma. Vuxna som har ADHD har dock problem med tidshantering och organsering i både arbete och hemma.

ADHD idag

I dagens värld är ADHD en välkänd psykisk störning. Forskarna undersöker fortfarande de exakta orsakerna till ADHD. År 2020 upptäcktes en koppling mellan arv och ADHD. Det innebär att barn löper större risk att få ADHD om de har föräldrar med ADHD.

Moderna behandlingsmetoder för ADHD

ADHD har under det senare kvartalet av århundradet har värdefulla framsteg gjorts inom behandling av ADHD och detta inkluderar:

• Forskarna fokuserar mer på de faktorer som påverkar hur framgångsrik en behandling av ADHD är. Till exempel pågår forskning om vårdgivarnas eller föräldrarnas roll i behandlingen.
• Beteendemässiga interventioner och färdighetsträning har visat sig vara effektiva för barn med ADHD. Dessa metoder förbättrar de betydande funktionsnedsättningarna hos barnen.
• Det är känt att kombinationen av läkemedel och beteendestrategier fungerar bäst vid ADHD. Nya rön tyder dock på att det är bättre att inleda behandlingen med psykologiska interventioner än att först ordinera läkemedel.
• Det finns strategier för att öka engagemanget hos personer med ADHD i behandlingsprocessen. Det handlar bland annat om motiverande samtal och andra problemlösningstekniker.
• För närvarande görs ansträngningar för att inkludera de olika ADHD-populationerna inom forskningen. Det krävs dock mer insatser på detta område.

Kulturella perspektiv på diagnostisering av ADHD

Diagnostisering och behandling av ADHD varierar mellan olika kulturer och samhällen. ADHD är dock en världsomspännande psykisk störning. Kulturen spelar en central roll när det gäller att forma attityderna till psykiska störningar. Dessutom påverkar utbildningssystem och hälso- och sjukvård identifiering och behandling av ADHD. Förståelse för kulturen är avgörande för att kunna erbjuda kulturanpassat stöd till personer med ADHD på global nivå.

Kulturella perspektiv på psykisk hälsa påverkar synen på ADHD. I vissa kulturer förekommer stigmatisering och missförstånd i samband med psykiska störningar t. ex. ADHD. Stigmatisering gör att människor känner sig tveksamma när de ber om hjälp. Dessutom leder det till försenad diagnostisering och olämpliga behandlingar. I kulturer där det finns en öppenhet kring psykisk ohälsa får människor däremot diagnosen i tid. Kulturella värderingar när det gäller familjesystem och känslouttryck påverkar också synen på ADHD. Dessutom påverkar också hanteringen av diagnosen.

Utbildningssystemets struktur skiljer sig åt mellan olika kulturer. Det påverkar också hanteringen och diagnostiseringen av t. ex. ADHD. I kulturer där man lägger stor vikt vid akademiska framgångar förväntas barnen uppföra sig och lära sig på ett visst sätt. Om barn inte uppfyller förväntningarna på beteendet väcker det oro. Ibland leder det till överdiagnostisering av ADHD bland barn.

Viktiga punkter

• De senaste 25 åren har inneburit betydande förändringar i diagnostiseringen av ADHD
• Tidigare var ADHD känt som hyperkinetisk störning i barndomen. Senare delen av 80-talet kallades det officiellt för ADHD i manualer för psykiska störningar. År 2000 klassificerades det i tre undertyper 
• Under 90-talet började diagnostiseringen av ADHD att öka. Detta beror på den tydliga identifiering av diagnosen som har angetts i diagnosmanualen för psykiska störningar
• I dagens värld har man hittat kopplingen mellan gener och ADHD
• Behandlingen av ADHD har också utvecklats i takt med diagnostiseringen. Beteendemässiga interventioner och färdighetsträning spelar en viktig roll i behandlingen av ADHD. Dessutom är motiverande samtal en annan bra teknik för att öka engagemanget hos personer med ADHD
• Kulturella attityder påverkar också diagnostiseringen och synen på ADHD. Stigmatiseringen kring psykiska störningar leder till fördröjd diagnos och sena insatser. Dessutom påverkar utbildningssystemet hanteringen och diagnostiseringen av ADHD
• Om du har ADHD måste du rådfråga en yrkesverksam inom psykisk hälsa

Avslutande tankar

ADHD har utvecklats under flera år. Utvecklingen av verktyg och aktuell vetenskap kommer att öka förståelsen för ADHD. Det gör det möjligt för vårdpersonal att diagnostisera tillståndet och samtidigt se bortom beteendekriterierna. Framtidens ADHD har förmågan att kartlägga orsakerna till ADHD. Dessutom kommer vetenskapliga framsteg att leda till anpassade behandlingsalternativ för personer med ADHD.

I framtiden finns det behov av att utöka personalstyrkan inom psykiatrin och att anlita terapeuter som är kulturellt kompetenta. Dessutom är telehälsa ett annat sätt att nå ut till personer med ADHD. Sakkunniga intresserar sig också för utvecklingen av behandlingar som är kortsiktiga men också effektiva.

ADHD är en diagnos som kan hanteras. Det är dock avgörande att diagnosen ställs i tid och att en lämplig behandlingsplan tas fram. Om du har ADHD, tveka inte att ta professionell hjälp. Professionell vägledning kommer att utbilda dig om ADHD. Dessutom gör den det möjligt för dig att leva ett funktionellt liv efter att ha kämpat med diagnosen. Du kan boka tid på psykiatriker.se och få professionell hjälp med psykisk ohälsa.

Vanliga frågor

När fick ADHD sin första officiella diagnostisering?

År 1980 gav manualen DSM diagnostisering av psykiska störningar det officiella namnet ”uppmärksamhetsstörning med eller utan hyperaktivitet”.

När började antalet ADHD-diagnoser att öka?

År 1990 började antalet ADHD-diagnoser att öka. Detta berodde på att kriterierna för ADHD blev tydligare. Det gör det möjligt för yrkesverksamma att effektivt diagnostisera tillståndet.

Vem var först med att upptäcka diagnosen ADHD?

Sir Alexander var den första som diskuterade det tillstånd som kallas ADHD i dagens värld.

Vad är kopplingen mellan gener och ADHD?

Det finns en stark koppling mellan gener och ADHD som upptäcktes under 2020. Den säger att risken för att få ADHD är högre bland barn vars föräldrar har ADHD.

Vilka är de moderna behandlingsmetoderna för ADHD?

Flera moderna strategier används för att behandla ADHD. Det inkluderar beteendemässiga interventioner och färdighetsträning. Dessutom förbättrar motiverande intervjuer också engagemanget hos personer med ADHD. Du kan också boka tid på psykiatriker och få professionell hjälp.